Författare: sm7mmq

JT65 är en relativt ny digital mode, som släpptes 2003. Moden togs fram 2003 för att möjliggöra kommunikation med väldigt svaga signaler, det tänkta användningsområdet var EME och tropo-scatter på VHF/UHF banden men idag är användningen på HF mycket utbredd. Programmet WSJT som används för dessa moder skrevs ursprungligen av Joseph Hooton, nobelpristagare i Fyrsik 1993.

Meddelandet som skickas innehåller 72bitar, men kodas till en 64-tons FSK signal med Reed Solomon metoden(samma som bland annat rymdsonderna Voyager 1 och 2 använder) som gör att många fler bitar med information läggs in i signalen på ett sådant sätt att även om en stor del av meddelandet skulle falla bort så kan det fortfarande läsas ut av mottagaren. Totalt kan man skicka 13st ASCII-tecken under en sändning. Eftersom informationen är jämnt fördelad tidsmässigt i signalen klarar den av att stå emot QSB väldigt bra. Det tar exakt 46,8sekunder att skicka ett meddelande, och man måste börja skicka exakt vid jämn eller ojämn minut, så datorns klocka måste vara noggrant ställd.

Programmet hjälper en att generera meddelanden som skickas, och man väljer enkelt in om man ska skicka jämn eller udda minut.

Ett normalt QSO på JT65/9 ser ofta ut som följer:

• CQ SK7CE JO65             //Anrop med locator
• SK7CE SA7CNG JO65   //Svar med signal och egen locator
• SA7CNG SK7CE -12      //Signalrapport, SNR
• SK7CE SA7CNG R-14   //Kvittens och egen signalrapport
• SA7CNG SK7CE RRR   //Kvittens på mottagandet av signalrapport
• SK7CE SA7CNG  73      //Tack för QSO7

 

Man hittar normalt JT65 på 14.076kHz och JT9 på 14.078kHz, USB.

På HF används ofta låga effekter på 5-10W, JT65 klarar av att koda av signaler med väldigt svagt signal till brusförhållande. Vid SNR på -28dB kan fortfarande mer än 50% av meddelanden kodas av.

På grund av den stora användningen av moden på HF har JT9 utvecklats. Denna mod har mycket gemensamt med JT65, men har en bandbredd på bara 15,6Hz. JT9 erbjuder dessutom olika hastigheter där den snabbaste har samma tidsformat som JT65, och den långsammaste tar 30minuter per meddelande. JT9 ska dessutom klara av ett signal till brusförhållande som är 2dB svagare.

Programmet WSJT-X finns för både Windows och Linux och har stöd för både JT65 och JT9. Samma utrustning som man har till PSK31/RTTY fungerar med WSJTX. Man ska dock tänka på att låga effekter räcker, och att sändningen är ”Full duty” under 48sekunder.

Länkar:

Programmet WSJT-X, med stöd för både JT65 och JT9

JT65-HF är ett Windows program med stöd för JT65

Ofta finns det tillfällen när man behöver designa filter av Butterworth-modell. Ett av dessa är till exempel när man bygger en diplexer. En diplexer är i huvudsak två stycken parallella filter, ett högpass och ett lågpass som sitter parallellt med varandra. På det sättet kan man använda två antenner till en radio, alternativt två radioapparater till en antenn. Det är viktigt att bestämma sig för på vilket håll man vill köra sin Diplexer när man designar den. Om man kör en radio till två antenner är dämpningen till den ”ej önskvärda” antennen inte så kritisk som om man kör två radioapparater till en antenn. Även ett par Watt radioenergi in på ingången på den ej aktiva radion kan vara förödande.

Ju snävare ett filter behöver vara, desto högre ”ordning” behöver det ha. Högre ordning betyder fler komponenter och mer komplicerad tillverkning. För en diplexer mellan HF och VHF behöver är förhållandet ungefär 1:4,5(144/30), och åtminstone 20dB i dämpning är rimligt(mindre än 1W ut på ”fel” ingång vid 100W in). I diagrammet kan man då läsa ut att ett tredje ordningens filter ger cirka 35dB i dämpning, vilket är fullt tillräckligt för ändamålet. För högpass-delen är förhållandet det omvända mot diagrammet. Diplexerns ”Cross over” frekvens beräknas enklast av Sqrt(30×144) = 66MHz.

Hade man behövt ett filter mellan 2st HF-band, 80/40m, skulle detta behöva vara mycket snävare, och ha betydligt fler komponenter.

Datorprogrammet Elsie är användbart när man behöver räkna fram vilka filterparametrar man behöver. Det fungerar under windows, och är körbart under Wine om man har Linux. I Elsie knappar man helt enkelt in vilken ”Cross Over” frekvens man vill ha, samt vilken ordning filtret ska vara, sedan får man presenterat en schematisk bild för hur man ska koppla filtrets komponenter och värdena på dessa. De ingående komponenterna blir 3st spolar(180nH/62nH/88nH) och 3st kondensatorer(32pF/65pF/93pF).

Komponentvalen är lite komplicerade eftersom kondensatorerna behöver klara ganska höga spänningar, kondensatorer av ”Silver Mica” modell är därför att föredra. Spolarna lindas enklast själv med lackad 1mm koppartråd.

 

 

 

För knappa 225kr med frakt kan man numera köpa en komponenttestare som enligt marknadsföringen ska klara av att mäta och visa ”Pin-out” och värden på ett flertal olika komponenter. Transistorer, dioder, motstånd, kondensatorer, spolar och lite till. Just denna testaren heter ”FISH8840” och är inbyggd i ett smidigt hölje samt drivs av ett 9v batteri. Det finns en uppsjö av olika komponenttestare på Ebay som verkar vara byggda med en gemensam förlaga. Priserna varierar med olika inbyggnadsalternativ, men innanmätet verkar vara detsamma. De billigaste modellerna kommer utan plasthölje och kostar runt 120kr.

Ett snabbt test med en BC547B ger följande information:

• Typ: BJT-NPN
• Pinout = 123 – EBC
• HFE = 428
• Vf = 700mV

 

Mätning på en 33nF kondensator ger svaret att det är en kondensator på 34nF samt en Mos-fet IRF510 identifieras också lika lätt med Pin-out och typ av komponent. Displayen är enkel och tydlig, användargränssnittet är begränsat till 2st knappar, OFF/TEST.

 

Tyvärr följer det inte med någon form av instruktion eller annan dokumentation med komponenttestaren, men det finns information att hitta på nätet. För priset är det dock en oslagbar tillgång när man letar efter komponenter och ska försöka reda ut vilka ben som är vad på en transistor! Det ska även gå att göra en kalibrering/självtest om man har tillgång till en 10nF kondensator enligt vissa källor.