Författare: sm7mmq

En 1:4 Balun är ett bra komponent om man använder antenner med högre matningsimpedans än 50 ohm, t.ex Windom antenner eller andra ”Off Center Fed dipole” antenner. Detta är ett enkelt bygge som dom flesta klarar av utan några större erfarenheter av elektronikarbete. Detta bygget är gjort efter VK6YSF’s design.

Delarna som behövs finns på Electrokit och kostar cirka 300 kr att införskaffa med frakt.

• T200-2 järnpulverkärna
• 2 m 1.2 mm lackad koppartråd
• 2 st polskruvar av bra kvalitet
• 1 st PL-259 chassikontakt
• 1 st inbyggnadslåda

Enligt designen för Balunen ska man linda 2 st koppartrådar 17 varv koppartråd runt ferriten, det är enklast att linda båda trådarna samtidigt. Glöm inte skrapa av lacken från ändarna av koppartråden så att dessa kan lödas. I detta bygget användes vanliga kabelskor där plasten togs bort och koppartråden lödades fast.

När alla delarna var fastsatta fixerades ferriten med smältlim så att allting stannar på sin plats i lådan. Lådan är som tur är även vädertätad, men genomförningarna kan givetvis läcka igenom om dom är otäta. Efter att allting var monterat kördes ett svep med antennanalysinstrument, med en 200 ohms konstlast. SVF ligger mellan 1.15-1.4 genom hela bandet.

Det byggdes även en UNUN 1:9 för att kunna använda med ”longwire” där matningsimpedansen ofta är väldigt hög. Konstruktionen följde denna guide. Även här användes en T200-2 järnpulverkärna, och 1.2 mm koppartråd.  Med en konstlast på 400ohm gav denna SWR under 2:1 på 40 m och uppåt.

För OFC-dipoler är en Guanella 1:4 strömbalun ofta bättre, dessa kan göras på ungefär samma sätt, fast med ferriter istället för järnpulverkärnor. Till denna balun användes 2st FT240-43 ferriter, de köps enklast för en hundring styck på ebay. Denna byggdes in i samma låda som tidigare, även om det var lite svårt att få plats med allting. Det finns flera bra byggbeskrivningar på denna Balun, den som användes i det här bygget var denna. Ritningen ser lite besvärlig ut att följa, men om man märker upp ordentligt och mäter så att lindningarna inte har blivit korsade någonstans är det inte några problem.

Guanella-balunen kördes mot en konstlast på 200 ohm och gav en rak och fin SWR-kurva över hela bandet, under 1,5:1 över hela HF-bandet. Tänk på att inte ha onödigt långa sladdar till konstlasten under mätning.

QRP-transcievern ”Pixie” finns i många varianter, just denna heter Radiokit-140. Ett roligt bygge med väldigt låga krav på elektronikkunskaper. I kittet får man alla delar som behövs, och allting är hålmonterat. Kretskortet är snyggt och kräver inte någon akrobatik för att få plats med alla komponenterna.

Mottagaren ligger på 7.030MHz, med möjlighet till lite justering via vridkondensatorn. Bandbredden är relativt bred, man får in många CW-stationer samtidigt. Ljudkvaliten är i övrigt ganska bra, volymen är också fullt tillräcklig tack vare IC-kretsen LM-386.

Sändaren ger förmodligen någonstans runt 500mW i uteffekt, transistorn 2N2219 står för förstärkningen. Just detta exemplar har byggts in i en smidig plåtlåda. Sändaren fungerade fint och 20 minuters ”CQ TEST CQ TEST” skapade ett par träffar på Reverse Beacon nätverket, i Italien och England.

Sammanfattningsvis är detta ett roligt projekt utan några högre krav på elektronikkunskaper, cirka 200kr med frakt från Ebay.

Analog SSTV är ett enkelt sätt att skicka bilder över HF, det enda som behövs är att man har den koppling till ljudkort och PTT från radion till datorn som när man kör digitala moder. Det finns ett antal olika SSTV-moder, Martin 2 och Scottie är vanligt förekommande. Som tur är brukar de flesta program kunna känna igen formatet automatiskt. Bildkvaliten blir ungefär vad man kan förvänta sig, cirka 320x240pixlar(detta räknas egentligen i linjer)

Vanliga frekvenser för SSTV:

• 15m, 21.340MHz USB
• 20m, 14.230MHz USB
• 40m,   7.171MHz USB

Ett QSO brukar gå till så att man svarar på en ”CQ-Bild” med att skicka en egen bild, med en miniatyr av den tidigare mottagna bilden. Därefter får man tillbaka en bild med sin egen, och ”CQ-bilden” i miniatyr. Dom flesta program löser detta automatiskt. På detta sätt ser man hur sin egen bild togs emot. Det är klokt att sända SSTV med reducerad effekt eftersom det är hög duty cycle under den minut som sändningen pågår.

Programmet MMSSTV fungerar bra och är väldigt lättanvänt, dessutom detekterar den själv vilken SSTV mode som används. Man kan även skapa sina bilder i programmet.

Länkar:

MMSSTV, klarar sändning och mottagning med automatiskt detektering

RX-SSTV, smidigt program för att ta emot SSTV

Att ta emot signaler från NOAA’s(National Oceanic and Atmospheric Administration) satelliter är inte så svårt som det verkar. I skrivande stund finns tre fungerande vädersatelliter som snurrar runt jorden och kontinuerligt skickar ner fotografier av vår planet.

• NOAA 15 – 137.6200 MHz
• NOAA 18 – 137.9125 MHz
• NOAA 19 – 137.1000 MHz

Utrustningen för att ta emot bilderna är väldigt enkel, en USB RTL-Dongle fungerar bra och går att få för under 100kr på Ebay. Radiovågorna från satelliterna är cirkulärt polariserade vilket gör att man behöver en sådan antenn. En ”Turn Stile” antenn är väldigt enkel att bygga och fungerar bra.

För att koda av signalen får man först ta emot den i ett program som tex. SDRSharp och sedan länka ljudet(via kabel eller virtuell kabel) till programmet WXToolimg som kodar av signalen och gör bilderna. För att underlätta kan man använda programmet Orbitron för att hålla koll på satellitpassagerna.

Beroende på hur bra läge och antenn man har så kan man börja ta emot signalerna olika långt bort, med en enkel ”Turn Stile” antenn kan man börja ta emot signalen när satelliten är över Mellanöstern, och tappar den över Grönland. Bildkvalitén blir olika bra beroende på hur nära över en som satelliten passerar.

Länkar

NOAA Tutorial