LDG Z11, bra tuner med lite buggar

DSC_0494
LDG Z11 Pro med FT817 och slutsteg

LDG Z11 Pro II är en automatisk antenntuner med ett praktiskt litet format, storleksmässigt passar den bra tillsammans med en del av Yaesus portabla HF-riggar(FT817/857). Till det yttre har den formatet 18x12x4cm och den väger väldigt lite. Effekttåligheten ska vara 125W och den fungerar även med 5W QRP. För att underlätta portabeltkörning kan man montera ett batteripaket(6xAA) under skalet, enligt tillverkaren ska dessa klara ungefär ett års normal användning. Spänningen ska vara 6-16volt och strömförbrukningen max 300mA. På framsidan finns 3st lysdioder som tydligt visar SWR och genom diverse olika blinkningar även kan förmedla annan information om tunern. Tunern ska klara av allt mellan 160 och 6meter.

Med en sladd kan man koppla tunern till sin radio, denna passar en del av Yaesus riggar, men inte tex. FT817. Däremot kan tunern användas i automatikläge, och då börjar den stämma av automatiskt när man sänder. I helt manuellt läge kan man själv justera L/C på knapparna på tunerns framsida.

Tunern har ett överaskande stort omfång och kan stämma av det mesta, även en vertikal för 20m som brukar vara kämpig att stämma av med en manuell tuner gick bra. Det tar en liten stund första gången man gör avstämningarna men sedan har det fastnat i det inbyggda minnet och går väldigt snabbt. Ljudnivån är också förhållandevis låg jämfört med andra automattuners.

Användargränssnittet är den enda punkt där tunern visar brister, den provade tunern saknade förmåga att gå i bypass-läge och det gick inte heller att tömma minnet(vid byte av antenn). Just det testade exemplaret var inte ensamt om ha dessa problemen, en snabb koll på nätet visar att många har haft det problemet.

DSC_0498
LDG Z11 med batterier monterade

Nästa problem som visade sig var att SWR-indikeringen lyste stabilt under avstämning med FM, men så fort sändning påbörjades med SSB så börja denna fladdra. Ibland så mycket att tunern började stämma om under pågående sändning. Även detta är ett känt fenomen som en del andra användare har råkat ut för. Ett antal olika antenner och baluner testades, problemet gick att minska men försvann inte helt.

Sammanfattningsvis blir betyget lågt för denna tuner, på grund av buggarna i gränssnittet och störningsproblemen med SWR-mätningen. Den får däremot ett gott betyg för sitt smidiga format och för omfånget i avstämning. Priset på ca 2200kr är också ganska överkomligt.

Länkar:

Tillverkarens sida om LDG Z11 Pro II

Recensioner på Eham

 

 

Randomwire och UnUn 9:1

Efter att ha provat ett antal olika antenner för portabeltbruk har jag fastnat för olika former av ”Randomwire-antenner”, dessa är smidiga att ta med och montera upp även på platser där antenner annars är svåra att montera. Eftersom en randomwire-antenn/”end-fed dipol” har en mycket hög matningsimpedans(ibland ett par tusen ohm) behöver man ta ner denna för att närma sig 50ohm, med tex en 9:1 UnUn. Just denna är byggt på en Amidon T200-2 efter VK6YSF’s beskrivning. Mot en konstlast kopplad på 9:1 UnUn på 500ohm ligger SWR på under 2:1 från 40m-bandet uppåt, det vill säga att transformeringen ligger nära 9:1 över hela bandet, över 40m. Mätvärdena är snarlika de VK6YSF fått fram, vilket förmodligen betyder att förlusterna också är snarlika, under -1dB från 7MHz till 28MHz(på 80m är förlusterna dock över -3dB).

unun
UnUn 9:1 med 500ohm konstlast
SWR unun
UnUn 9:1 med 20m antennsladd och 5m motvikt

Antennsladden är cirka 20m och motvikten ungefär 5m lång. Ett svep med antennanalysinstrumentet visar att SWR är förvånansvärt låg på flera band, 80m, 20m, 17m, 15m samt 12m. 40m hamnar dock långt utanför, men det är möjligt att en antenntuner skulle klara av att hantera detta. Antennensladden var inte heller optimalt monterad vid försöket, vikt som ett V över en höjd på 4m.

DSC_0492
UnUn med dragavlastning, inbyggd i låda från Biltema och tätad med smältlim.