Det finns många olika verktyg för att göra täckningskartor för VHF/UHF, särskilt användbart är detta om man funderar över var man ska placera en repeater. Flera av verktygen är väldigt komplicerade och kräver att man har ganska stor förståelse för vågutbredning och radiofysik. Däremot finns det en del enklare verktyg som är webbaserade, till exempel CRC-COVWEB. Man ställer lätt in vilken frekvens, sändareffekt, antenn och placering man har, sedan får man en karta presenterad för sig.
Givetvis finns det många olika parametrar som påverkar radiomottagning som är svåra att väga in i ett datorprogram, men i en jämförande undersökning mellan flera tänkbara placeringar är det ett väldigt användbart verktyg.
Södra Sandby
Beräkningsmodellen som programmet använder är Longley-Rice, som togs fram på 60-talet för att göra uppskattningar i hur långt TV-sändningar kunde nå. Modellen är avsedd för att användas för markvåg mellan 20MHz till 20GHz.
De två bilderna visar hur stor skillnad placeringen har för vågutbredningen, båda kartorna är skapade med samma sändare och höjd över marken.
Ultimate3s är en liten QRP sändare som sänder på allt mellan 2200m och 2m, moderna är QRSS, CW, HELL, WSPR och OPERA. Kärnan i bygget är oscillatorn Si5351A som kan jobba mellan 8KHz och 160MHz. De övriga delarna är ett kontrollkort med en ATMega 328 och ett lågpassfilter för valt
frekvensband. Allting sitter smidigt monterat bak på en LCD-display. Det finns en rad tillbehör, bland annat en monteringslåda att bygga in sändaren i. Ett annat användbart tillbehör är ett reläkort med flera lågpassfilter för att kunna sända på olika band. I sitt grundutförande producerar sändaren cirka 250mW, möjlighet finns dock att driva transistorerna med högre spänning samt montera fler.
Det tilltänkta användningsområdet för sändaren är QRSS, extremt långsam CW. Ett tecken kan ta flera minuter eller timmar att skicka, ibland tidsstaplas signalerna även. På detta sätt kan man kommunicera över långa sträckor med väldigt låga effekter.
I detta bygget har en Arduino Uno fått agera strömförsörjning, vilket begränsar uteffekten något. Arduinon klarar av att leverera cirka 200mA, vilket är i underkant. Användargränssnittet styrs med 2st knappar, lite komplicerat i början men man vänjer sig snabbt.
Själva bygget är ganska enkelt, alla ytmonterade komponenter är redan förmonterade. Man behöver dock viss vana från lödning och elektronikarbete för att lyckas. Byggbeskrivningen är skriven på bra engelska och lätt att förstå med tydliga bilder och en bra felsökningsguide. Priset med frakt ligger på runt 350kr från QRP-Labs.
15 medlemmar samlades till ett trevlig Luciafika(och Födelsedagskalas för SM7AP), många nya idéer bollades för nästa års verksamhet. Till årsmötet kommer vi att diskutera mer runt bland annat om vi ska planera in ett studiebesök under våren samt ta en diskussion om medlemsavgiften. I övrigt kom vi fram till att återstarta klubbens APRS-digipeater SK7CE. Konditionerna var inte dom bästa, men ett kort 80m QSO hans med från klubbstationen.
Denna Yaesu FT757 ska byggas om till en portabelanläggning inför ”Field Day” 2016.
En 1:4 Balun är ett bra komponent om man använder antenner med högre matningsimpedans än 50 ohm, t.ex Windom antenner eller andra ”Off Center Fed dipole” antenner. Detta är ett enkelt bygge som dom flesta klarar av utan några större erfarenheter av elektronikarbete. Detta bygget är gjort efter VK6YSF’s design.
Delarna som behövs finns på Electrokit och kostar cirka 300 kr att införskaffa med frakt.
T200-2 järnpulverkärna
2 m 1.2 mm lackad koppartråd
2 st polskruvar av bra kvalitet
1 st PL-259 chassikontakt
1 st inbyggnadslåda
Enligt designen för Balunen ska man linda 2 st koppartrådar 17 varv koppartråd runt ferriten, det är enklast att linda båda trådarna samtidigt. Glöm inte skrapa av lacken från ändarna av koppartråden så att dessa kan lödas. I detta bygget användes vanliga kabelskor där plasten togs bort och koppartråden lödades fast.
När alla delarna var fastsatta fixerades ferriten med smältlim så att allting stannar på sin plats i lådan. Lådan är som tur är även vädertätad, men genomförningarna kan givetvis läcka igenom om dom är otäta. Efter att allting var monterat kördes ett svep med antennanalysinstrument, med en 200 ohms konstlast. SVF ligger mellan 1.15-1.4 genom hela bandet.
Det byggdes även en UNUN 1:9 för att kunna använda med ”longwire” där matningsimpedansen ofta är väldigt hög. Konstruktionen följde denna guide. Även här användes en T200-2 järnpulverkärna, och 1.2 mm koppartråd. Med en konstlast på 400ohm gav denna SWR under 2:1 på 40 m och uppåt.
För OFC-dipoler är en Guanella 1:4 strömbalun ofta bättre, dessa kan göras på ungefär samma sätt, fast med ferriter istället för järnpulverkärnor. Till denna balun användes 2st FT240-43 ferriter, de köps enklast för en hundring styck på ebay. Denna byggdes in i samma låda som tidigare, även om det var lite svårt att få plats med allting. Det finns flera bra byggbeskrivningar på denna Balun, den som användes i det här bygget var denna. Ritningen ser lite besvärlig ut att följa, men om man märker upp ordentligt och mäter så att lindningarna inte har blivit korsade någonstans är det inte några problem.
Guanella-balunen kördes mot en konstlast på 200 ohm och gav en rak och fin SWR-kurva över hela bandet, under 1,5:1 över hela HF-bandet. Tänk på att inte ha onödigt långa sladdar till konstlasten under mätning.
Den vertikala axeln avser SVF (SWR), men saknar en decimal, 100 = 1,00.
Ett par av klubbens medlemmar har experimenterat med att bygga loopantenner. En s k ”Magnetic Loop antenna” är smidig i formatet och erbjuder även den som bor i lägenhet en möjlighet att komma ut på kortvåg. Just detta bygget började med en snabb undersökning av hur Loopen behöver se ut för att fungera bra.
Enligt de designsidor som hittades skulle en loop med diametern 60 cm fungera bra på 20 m bandet. Inner-loopen ska vara cirka 1/10 av den yttre och kapacitansen i ovankant på loopen bör vara cirka 70 pF för att hamna mitt i 20 m bandet.
Följande material införskaffades:
2 m kopparrör, 22 mm
5 m RG58 med chassihona och hane
32 mm avloppsrör
Vridkondensator cirka 20-320 pF
Loop med vridkondensator
Enligt beräkningarna kommer det bli ungefär 3 kV mellan de övre rörändarna vilket gör att man behöver en kondensator med ordentliga plattavstånd. Den stora loopen ska inte ha någon kontakt alls med den lilla, enklast löder man de övre ändarna i loopen till korta grova ledningar som i sin tur fästs i vridkondensatorn. Den lilla loopen görs av enbart RG58, som enklast fästs i en chassihona. Använd skärmen, inte centrumledaren.
Utprovningen är lite lurig om man har en för stor kondensator, 20-320 pF är väldigt känslig och behöver i princip utväxling för att kunna justeras. Ett enklare alternativ är att använda stumpar av RG213 som kondensatorer, dessa tål hög spänning. Cirka 75 cm RG213 gjorde att denna antenn hamnade precis på 14.220 MHz.
Vakuumkondensator, 50pf/10kV
Det kan vara svårt att hitta fasta kondensatorer som klarar höga spänningar, på Ebay kan man ofta hitta gamla vakuumkondensatorer relativt billigt. Just denna är på 10 kV och 50 pF(de kyrilliska bokstäverna är lite förvirrande).
Vridkondensator, ca 30-500pF
Stora vridkondensatorer är också lite svåra att hitta, om de ska klara höga spänningar. Denna av typen kommer förmodligen från en gammal sändare eller något liknande. Plattavstånden är cirka 2 mm, så ett par kilovolt borde inte vara några problem att hantera.
Med ett antennanalys-instrument provades antennen för att se vilka frekvensband den kunde en ett bra SVF-förhållande på. Den nedre gränsen hamnade mitt i 40 m bandet och den övre en bit över 15 m bandet. Eftersom kondensatorn har ett väldigt stort spann blir det nästan omöjligt att justera för låg SVF utan ett riktigt instrument. Men lösningen är enkel, en mindre vridkondensator och en coax-stump som fast kondensator. RG213 har cirka 100 pF per meter så det är lätt att mäta in vilken kapacitans man har. Antennen testades inomhus och gav snabbt kontakter inom Europa på 20 m bandet inomhus, signalstyrkan var ungefär 1-S enhet lägre än motsvarande vertikal placerad utomhus.
Högsta möjliga resonans, 22 900kHz
Lägsta möjliga resonans, 7 100kHz
Loop för 14.200 (+/- 20 kHz)
Det byggdes även en loop med fast resonans på 14.2 MHz med hjälp av vakuumkondensatorn och en 15 cm lång bit RG213. Fördelen är att den klarar väldigt höga effekter, förmodligen runt 200 W. Nackdelen är att den användbara bandbredden enbart är ca 40 kHz. Kom ihåg att inte röra vid loopen under sändning, det blir väldigt höga spänningar uppe vid kondensatorn!
